Hon lever sitt liv på en toalett

Damtoaletten på det moderna shoppingcentret i centrala Peking är liten, bara tre trånga toalettbås och ett litet handfat, men ren och fräsch med Kina-mått mätt. Jag smiter in och ställer mig i kön. På golvet sitter en medelålders kinesisk kvinna. Hon har två låga plastburkar som stol och lutar ryggen mot kakelväggen. Hon ser trött ut. Jag inser snart att den lilla fönsterlösa toalett är hennes arbetsplats. Efter varje besökare går hon in och rengör snabbt toaletten innan det är nästa nödiga på tur. Toaletten är öppen 09.00-02.00. Nästa gång jag besöker samma toalett, några veckor senare, står hon lutad mot väggen. Ingen hemmagjord pall i sikte. Jag tänker att detta måste vara ett av det värsta slitgöra man kan tänka sig. En arbetande kvinna mitt i livet. Ett liv som spenderas på en trång fönsterlös toalett där besökare efter besökare i höga klackar, designerväskor och tjusiga klänningar smiter förbi och bättrar på läppstiftet på väg till en restaurang, en shoppingrunda eller en drink efter jobbet.

Sen läser jag denna artikel i GP om kvinnor som har det värre. I grunden är det en positiv artikel. Tre miljoner textilarbetare i Bangladesh ska få höjda minimilöner. Men följande rader griper tag i mig…

En textilarbetares månadslön motsvarar i normalfallet omkring 265 kronor, en nivå som påven har jämfört med slavarbete. Senast minimilönerna höjdes var i november 2010 – och de är så låga i dag trots att man den gången höjde med 80 procent. Antalet döda i husraset i Bangladesh steg på söndagen till 1 126 när fler döda hittades i rasmassorna”, skriver GP.

Vissa dagar gäller det att faktiskt stanna upp och tänka ”Jag har det så himla bra!!” . Vi är så duktiga på att klaga på jobbet i Sverige, på långtråkiga möten och dumma chefer och dålig löneförhöjning och att inte bli sedd och att det är såå svårt att få ett ”bra” jobb och blir man företagare måste man alltid jobba över och massa andra floskler som….med lite perspektiv… kanske inte spelar så himla stor roll.

Jag har lovat mig själv att aldrig ha måndagsångest. För jag lever med den fantastiska förmånen att jag älskar mitt jobb! Och får jag en gnutta släng av gnäll så ska jag tänka på textilarbetarna i Bangladesh som offrar sitt liv för att vi ska få tillgång till billigt mode och kvinnan som lever sitt liv på en varuhustoalett i Peking.

thehungerproject

Brunat PR&Event stödjer Hungerprojektet som bland annat arbetar för utsatta kvinnors rättigheter och för att stärka kvinnors rätt till utbildning, arbete och hållbara levnadslöner. Kvinnan på fotot har ingenting med texten att göra. Foto: The Hunger Project

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: