Kattens dag

Idag 2 december firas ”Kattens dag”. Givetvis är det ett PR-knep för att få fler att uppmärksamma utsatta katters situation. Men PR för en god sak är ju något som jag personligen gillar skarpt så klart! Så all heder åt den som kom på idén från första början. Som ni kanske vet är jag en riktig kattälskare och kan faktiskt inte föreställa mig hur livet skulle vara utan min fina katt Rabarber som kom till oss som hemlös för snart ett år sedan. Rabarber ligger och myser i soffan i skrivande stund. Men istället tänkte jag berätta en annan katthistoria värd att berättas.  Historien om franska herrkatten PomPom som jag träffade under min tid hos min väninna Maria i Frankrike i höstas.

PomPom_1

PomPom kom till vårt hus i Frankrike en dag i september. Vi lagade ugnsbakade fiskknyten och jag tror helt enkelt att han råkade vandra ner för gatan när lukten lockade honom. Plötsligt satt han bara utanför köksfönstret och jamade hungrigt. Vi gav honom lite rester, han var ju så hungrig stackarn och det luktade så gott. Dagen därpå var han fortfarande kvar. Så vi pratade med Madame Katt, eller hon heter ju inte så men hon är ansvarig för kattföreningen i byn så det blev hennes smeknamn. Hon hade aldrig sett PomPom tidigare men gissade att han var en sommarkatt som blivit lämnad kvar när turisterna nu började åka hem framåt hösten. Av samma anledning kunde ju inte heller vi behålla honom. Både Maria och jag skulle ju åka hem när hösten tog slut. Men efter den dagen satt PomPom utanför vårt fönster varje morgon, varje middag och varje kväll. Så fort vi öppnade en dörr smet han in, och varje gång man lyfte upp honom för att bära ut honom igen så kurrade han högljutt av välbehag. Man kan säga att han adopterade oss. Eller i synnerhet Maria som äger huset. En kväll hade vi helt enkelt inte viljestyrka nog att lyfta ut honom på gatan igen och han lade sig istället tillrätta på Marias mage och kurrade tills de båda somnade i soffan och jag gick upp till mitt rum. Lite senare på natten hade PomPom visat att han behövde gå ut för att göra sina behov och Maria släppte ut honom. Jag vaknade kl.07.00 i mitt eget rum på tredje våningen av att jag hörde en stackars katt skrika på gatan. Jag trodde det var ett kattslagsmål. Ett avgrundsmjau följdes av ett hjärtskärande ylande. Jag sprang ner för att kolla vad som stod på och insåg att det var PomPom som suttit utanför dörren och ylat i 3 timmar!! Eftersom Maria inte kunde behålla honom så ville hon inte att han skulle vänja sig vid att vara inne och stackars PomPom försvann med hjärtesorg nerför gatan med svansen mellan benen i jakt på ett nytt hem och en ny kärlek.Men det dröjde bara 5 dagar så var han tillbaka. Han kom en ljummen höstkväll och strök sig mot oss som om han sa ”Bonsoir Mademoiselle, vill du kela med mig? Kan vi inte stryka det som varit och börja om på nytt igen? Mjau?”

PomPom_2

Ja vad gör man? Madame Katt och kattföreningen ordnade med kastrering och tillsvidare fick PomPom en korg med en filt utanför fönstret. Där låg han varje morgon, varje middag och varje kväll. När han såg oss genom fönstret tryckte han nosen mot rutan som om han försökte grimasera åt oss och få oss att skratta. Han charmade alla husets gäster och fick till och med Marias man att kolla upp om man kunde ta en katt på flyget hem, men Ryanair sa nej. Men så en dag blev det äntligen PomPoms dag. Han skulle få ett eget hem. Madame Katt hade hittat en snäll farbror som ville ha en ny katt för hans gamla hade dött några månader tidigare. 15 minuter senare kom de och hämtade PomPom. Han fick komma till ett kärleksfullt hem där han fick både gå ute och vara inne. Jag gissar att han snabbt hittade en favoritplats i soffan. Det är nog svårt att hitta en tillgivnare katt än PomPom. Med fransk självklarhet tog han ett stort kliv rakt in i våra hjärtan. Jag är såå glad för att det finns dessa ideella kattföreningar i så gott som varje stad eller by som ser till att sorg vänds till solskenshistorier. Kattjouren i Malmö räddade vår Rabarber. Kattföreningen i Peyriac räddade PomPom. Och varje dag räddas frusna hemlösa katter över hela Sverige och hela världen. Men minst lika många är inte så lyckligt lottade utan sitter fortfarande utanför ett fönster och hoppas att någon vill ta in dem, ge dem mat, en vänlig klapp, en varm filt och lite kärlek. Så vill du göra en god gärning i advent? Sätt in en slant till din lokala kattförening så de har råd att mat och kastrera fler katter. Och om det inte ligger en söt liten lurvboll i din soffa idag…kanske du kan öppna ditt hem du med? Du får en vän för livet och en evig guldstjärna både i katthimlen och i min bok.

Vill du hjälpa en katt i nöd? Kolla in dessa sidor!

Kattjouren – www.facebook.com/kattjouren
Göteborgs Katthjälp – www.goteborgskatthjalp.com
Stockholms Katthem – www.katthemmet.nu
Katt hjälper katt – www.katthjalperkatt.se

One comment

  1. Visste faktiskt inte att det fanns en Kattens dag. Synd att jag missade det. Jag älskar katter och särskilt mina egna två som jag inte sett på över ett och ett halvt år nu. Längtar halvt ihjäl mig! Underbart att PomPom fick ett hem till slut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: